USA-bloggen

Ja, då var mitt livs först halv-mara avklarad. Min tid blev 1.46.36. Det var en häftig känsla när man äntligen gick imål efter drygtt 21km. Första milen sprang jag på under 48 minuter, men efter det så var det ganska tufft att hålla uppe tempot. Eftersom att jag aldrig sprungit så långt förut på ett landsvägslopp så visste jag ju inte riktigt hur jag skulle springa, men jag är nöjd ändå :)

Första seriematchen är då avklarad, vi spelade mot Flagstaff, och vi spelade riktigt bra faktiskt. Det var grymt kul och jag både sprang och tacklade och allt :D jag blev till och med uttagen till våran första uppställning, och dessutom så fick jag spela hela matchen. Så himla roligt liksom! Efter matchen fick jag massa beröm från både tränare, publik och andra spelare :) och vi vann med 29-0, och alla var så grymt glada efteråt, så nu längtar jag till nästa helg då nästa match är, då mot Scottsdale som är ett bra mycket bättre lag än Flagstaff, men om vi spelar bra så har vi chans på vinst där också. Men vi får se, just nu är jag bara helt uppe i varv!!! Dock måste jag ju säga att det var ganska tufft också, för även om jag tacklade en massa, så var det mass som tacklade mig också, tänkte dock inte mycket på det när vi spelade eftersom att jag då var så himla mycket inne i spelet, kände istället efteråt att jag var ganska mörbultad, inget allvarligt dock, bara lite blåmärken :) Imorgon är det dags för ett halv-maraton! Kanske inte bästa uppladdningen med så mycket rugby-spel, men det kommer bara att bli kul. Första gången jag springer det, så man får ta det lite som det kommer troligtvis :)

Okej, först lite samanfattning av helgen då. I lördags var jag och Ashley inbjudna till en liten "get-together" med Connies utbytesorganisation. Vi träffade massa roligt folk och vi hade väldigt kul!!
Sedan i söndags var jag och kolalde på filmen Tron med Faythe, jag trodde att den skulle vara bättre ärligt talat. Men gillar man bra effekter och grafik, och sådana filmer så borde man ju kanske se den.

Igår så körde jag friidrottsträning efter skolan, det slutade med att jag och Ricki var dom enda som tränade långdistans, medan alla andra körde sprinter rakt av. Så ajg och Ricki körde istället "On-Off träning" Först så joggar man en minut i hyfsat tempo, sedan springer man allt vad man har i två minuter, sen jogg 1, spring 2 osv... Jag var död efter 26 minuter av det! Men det kändes himla bra faktiskt, jag kände mig stark i löpningen, även fast jag var trött liksom, ¨så det var en härlig känsla.

Sedan fick jag skynda mig iväg till rugby-träningen. Och jag kan säga att drygt 2 timmar senare var jag död..Vi körde massa, massa sprinter, styrka och explosivitet. Och det kändes som att det aldrig skulle ta slut, mina ben bara skakade och jag hade knappt någon kraft kvar alls när vi var klara. Fast vi fick lära oss ett nytt spel, och det funkade himla bra, så det var kul, påminde nästan lite om en växel och en diagonal som man körde på handbollen förut.

Och ärligt talat så känsn det som att vi är lite mer förberedda på att spela match på lördag, iallafall mer förberedda än vad vi var förut kan jag säga. Jag ser fram emot det väldigt mycket, men vi får se hur det går, vi hoppas ju på att vi ska kunna spela en jämn match iaf, och sedan får man se hur vi får ihop det.

Gatan vi bodde på i South Beach, bara drygt 50 meter från stranden till höger



Soluppgång á la Florida



Soluppgång



South Beach, Miami



En lite mera över stranden, så tidigt att ingen orkat sig upp ännu



Och ytterligare soluppgång



Och en till, dock är dom inte optimerade eftersom att mitt foto-pragram verkar ha slutat fungera på min dumma laptop



Utsikten från vårt hotellrum som vi bodde på när vi bytt hotell från ett på South Beach till ett vid Hollywood (ja, det finns ett Hollywood i Florida för er som tine visste det) Där bodde vi dom sista två dagarna, och vi bara slappade, hängde vid stranden (som här var precis untanför dörren ärligt talat) och bara hade det skönt. Juste, vi bodde på 27e våningen, så vi hade en ganska cool utsikt, som ni ser här på bilden från soluppgången.



Utsikt från rummet igen, över hotellets pooler och sedan stranden



Samma fast under kvällen



Nyårsfirande




Gott nytt år!!!:D och vi välkomnar 2011

Ja, jag kan säga att jag verkligen blev riktigt skrämd. Jag, Connie, Ashley och Michael var hemma själva under nyårsafton. Vi var till en park bara drygt 200 meter från vårat hus. Det som hände då var att när vi var på väg hem så möter vi en bil, som till vår förskräckelse saktar in när den kommer jämsides med oss. Men sedan åker den vidare, vi alla kollade skrämt på varandra, när Ashley vänder sig om och sedan utbrister: den vänder om! Vi alla vänder blixtsnabbt på våra huvuden och när vi ser att det hon sagt stämmer springer vi snabbare än någonsin den sista biten fram till vårat hus. Jag drar panikartat fram nyckeln in och sätter i den i låset, men hur jag än vrider och vänder så öppnas den inte, och dom andra skriker på mig att skynda mig (nu kan jag förstå varför alla människor aldrig kan få igång bilar, öppna låsta dörrar, eller något sånt på film, för det stämmer faktiskt att det aldrig går haha) iaf så växer paniken mer och mer tills jag äntligen får upp dörren och nästan kastar mig in. Dom andra följer mig och Ashley drar igen och låser dörren efter oss, jag går snabbt fram till dörren och tittar ut genom tiiihålet och konstaterar skrämt att bilen stannat precis utanför vårat hus. Stackars Michael blev så skrämd att han genast plockade upp ett baseballträ. Någon halvminut senare kunde vi till vår lättnad se att bilen åkte vidare något hus och plockade upp en av tjejerna som bor där. Tänk vad rädd man kan bli! Resten av kvällen var vi alla så himla rädda kan jag säga, speciellt när vi gång på gång tyckte att vi hörde något utanför huset eller att någon knackade på dörren. Annars så välkomnade vi det nya året, som jag har en känsla av att det kommer blir super!